Teodorescu: Värna rättsstatens principer

Så länge invandringen inte är oreglerad måste det göras skillnad mellan den som har och den som saknar asylskäl, annars har asylrätten helt devalverats.

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS
|

"Land skal mæþ laghum byggias, mæþ lagh skal man land byggia". Kung Karl XV:s valspråk, med anor från 1200-talet, återfinns i några av Sveriges gamla landskapslagar. Sverige är en rättsstat, ett land som med lag har byggts. En stat utan lagar faller snabbt i förfall. Men det räcker inte enbart med lagar om dessa inte respekteras och åtlyds.

"Rule of law", principen om lagstyre, syftar till att skydda medborgarna mot godtyckligt styre och är alltså en garant för demokrati och frihet. Det är ett fundament i rättstatsbygget som bara kan förringas av den som aldrig upplevt annat än frihet.

I Sverigestiftas lagar av de folkvalda politikerna i riksdagen. Att lagarna följs är för de flesta ett uttryck för värnandet av rättsstatens principer. För de flesta är det därtill en självklarhet att det aldrig kan vara upp till den enskilde att efter eget huvud välja vilka lagar som ska efterlevas och vilka som kan bortses ifrån. Men det finns undantag, vilket blir tydligt när det kommer till asylrätten. Då tycks en del tvärtom vara av uppfattningen att lagen inte bara kan, utan också bör, åsidosättas.

ANNONS

I dagsläget är 12.350 personer med ett lagakraftvunnet utvisnings- eller avvisningsbeslut efterlysta i Sverige. Per Löwenberg, gruppchef för gränspolissektionen, konstaterar att polisen inte längre klarar av att fullfölja sin uppgift. Av de senaste tre årens ärenden är det bara knappt en tredjedel som klarats upp innan de preskriberats efter fyra år eller avslutats av annan anledning. Dessutom hävdar Löwenberg att samhället ännu inte har sett den fulla effekten av förra årets flyktingström, varför Polismyndigheten räknar med att antalet personer som gömmer sig kommer att öka betydligt inom en snar framtid (SVT 22/9).

Under torsdagen bjöd regeringen åter till presskonferens, denna gång inledde migrationsminister Morgan Johansson (S) med att konstatera att: "Den som fått sin asylansökan prövad på ett rättssäkert sätt och fått ett nej måste åka hem igen". För att öka antalet avvisningar föreslår därför S/MP-regeringen att polisen ska få genomföra inspektioner på arbetsplatser i syfte att kontrollera id-handlingar. Polisen ska även få ta fingeravtryck på asylsökande, vilket inte är tillåtet i dag. De nya reglerna väntas börja gälla under valåret år 2018.

Syftet med de åtgärder som regeringen föreslår ligger i linje med flera förslag som EU-kommissionen utarbetat det senaste året. Det är i grunden rimliga förslag som regeringen aviserar. Så länge invandringen inte är oreglerad måste det göras skillnad mellan den som har och den som saknar asylskäl, annars har asylrätten helt devalverats.

ANNONS

Därför är det märkligt att varken regeringen eller Moderaterna, som önskar gå ännu längre än de rödgröna gjorde under torsdagens presskonferens, häver den migrationspolitiska överenskommelsen som dåvarande alliansregeringen och Miljöpartiet slöt år 2011. Överenskommelsen innebär att gömda eller så kallat papperslösa ges laglig rätt till subventionerad vård och skola. Det innebär att staten inte bara bidrar till att underminera de egna myndigheternas och domstolarnas beslut, liksom de demokratiskt stiftade lagarna, utan också aktivt skapar incitament för människor att inte följa dessa.

Därtill, vilket kanske är det allra allvarligaste, undanröjs själva fundamentet, det vill säga intentionerna och avvägningarna som lagen vilar på. Allt detta samtidigt som samma stat ger polisen i uppdrag att verkställa de avvisnings- och utvisningsbeslut som fattats och tröskats igenom den juridiska processen.

Dubbelheten som blottas är relevant ur ett större perspektiv: är det rätt att en person som antingen underlåtit att genomgå asylprocessen (inte sällan för att asylskäl saknas) eller som underkastat sig den men som fått avslag, i praktiken ska ges samma rättigheter som den som har asylskäl? Är det rätt att låta människor, som bryter mot våra demokratiskt stiftade lagar, leva i ett skuggsamhälle? Hur viktigt är det att svenska lagar följs? Om det är okej att göra frånsteg från en lag, vilka andra lagar kan man också få slippa? Får också svenska medborgare agera så? Vem bestämmer vad som gäller?

ANNONS

Så länge invandringen till Sverige är reglerad kommer den som söker sig hit att tvingas uppfylla vissa villkor för att få stanna. Det betyder att den som inte uppfyller villkoren måste lämna, självmant eller med tvång. Förtroendet för systemet baseras på hur väl reglerna efterföljs. Om de inte efterföljs, eller definieras av godtycke, varför då underkasta sig dem över huvud taget när "ingen annan" gör det? Man ska inte underskatta symbolvärdet, inte minst i relation till alla de människor som accepterar de svenska myndigheternas och domstolarnas beslut.

Givet den situation som uppstått bör regeringen, vid sidan av de nu aviserade förslagen, ta bort den fyraåriga preskriptionstiden. Då skulle det inte längre löna sig att hålla sig undan, för att därefter ansöka på nytt. Bortsett från akutsjukvård bör man även tydligt markera skillnaden mellan den som befinner sig i Sverige legalt och den som inte gör det. I en situation där fler vill komma till Sverige än vad vi anser att vi kan ta emot är det störst skyddsbehov, inte uthållighet och kreativitet, som ska bedömas. Land ska med lag byggas.

ANNONS