"Inte i min vildaste fantasi hade jag kunnat föreställa mig att bli utpekad på det här sättet", säger Yasri Khan i den första längre intervjun efter avhoppet från Miljöpartiet nyligen (DN 2/5). Men debatt har det blivit. Det uteblivna handslaget har rivit upp dammet kring en rad centrala värderingsfrågor i skärningspunkten mellan mångkultur och jämställdhet.
Positionerna är inte alls givna på förhand. En del av den hårdaste kritiken mot Khans hälsningsvanor har kommit från vänsterhåll. På Aftonbladets ledarsida drog man rentav paralleller till rassegregationen i den amerikanska södern på 50-talet (AB 20/4). Att hälsa olika på kvinnor och män strider mot principen om alla människors lika värde, hette det.
Omvänt har flera kända högerprofiler gått ut till försvar för mångkulturalismen på senare tid. "Ryktet om svenskens tolerans är överdrivet", skrev exempelvis Markus Uvell på DN Debatt tidigare i år, och fortsatte: "... ett mångkulturellt demokratiskt samhälle måste kunna låta vitt skilda värderingar, traditioner och världsåskådningar utvecklas sida vid sida" (DN 21/2). I samma anda har Timbros Andreas Johansson Heinö försvarat idén med separata badtider för kvinnor och män.
Det understryker frågornas komplexitet. Här står viktiga värden mot varandra: mångkultur mot jämställdhet. Universella principer mot idealet om pluralism. Vad är egentligen mest liberalt - att ge mesta möjliga frihet åt olika subkulturer eller att försöka driva igenom en liberal syn på sådant som jämställdhet, individualism och homosexualitet?
Badtiderna är ett illustrativt exempel. Det finns tveklöst pragmatiska argument som talar för att låta kvinnor och män bada separat. Nog är det väl bättre att kvinnor ges möjlighet att gå och bada och lära sig att simma än att rida på principer som riskerar att förvandla baden till en manszon i vissa områden? Varför inte laga efter läge?
Men det innebär samtidigt att det offentliga retirerar inför patriarkala och religiösa normer. Har man godtagit en sådan princip är det svårt att motivera nästa gränsdragning. Varför bör inte även pojkar och flickor hållas isär i simundervisningen eller gymnastiken, exempelvis, om det uppstår en efterfrågan på det?
Det går inte heller att särbehandla frågan om badtiderna från den allmänna backlash som många kvinnor vittnar om i utanförskapsområdena. Under senare år har det kommit många vittnesmål om att pressen ökar på kvinnor kring hur de förväntas klä sig och föra sig i det offentliga rummet.
Separata badtider blir en signal från det offentliga om att de konservativa krafterna har legitima synpunkter. Staten och kommunerna sanktionerar tankesättet att olika regler bör gälla i utanförskapsområdena och i majoritetssamhället.
Därför har demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP) rätt när hon drar en gräns för religionsfriheten vid hur det offentliga organiserar sådant som simhallar och transporter (Agenda 1/5). Där bör inga religiösa eller kulturella hänsyn tas.
Lika självklart bör det dock vara att kvinnor i heltäckande burkini är välkomna till badet.
Följ Expressen Ledare på Facebook för fler ledartexter och krönikor.