Ylva Nilsson
Sara Skyttedal, Kristdemokraternas ledamot i Europaparlamentet, lanserade med stor schvung en ny politisk gruppering, Folklistan, häromveckan.
Som andranamn på listan – efter ex-sossen Jan Emanuel – vill hon kampanja för att omförhandla Sveriges EU-medlemskap, sänka vår medlemsavgift, begränsa EU och skrota asylrätten.
Det tog bara ett par dagar innan Skyttedals partigrupp EPP hade satt upp henne som ett disciplinärende.
”EPP är tydligt pro-EU. Vi kan inte ha medlemmar som talar om Swexit”, kommenterade en högt uppsatt EPP-källa.
Detta lär oss flera saker om Europaparlamentets partigrupper. För det första, vad du gör i Sverige ger eko i Bryssel. Allting syns, allting hörs.
För det andra, om du vill vara med i en partigrupp ska du dela deras ideologiska hållning.
Att tillhöra en partigrupp är a och o. Det är där du får dig tilldelad tunga uppdrag, talartid, pengar och assistenter för att utföra ditt politiska arbete.
Ju större grupp och ju rikare resurser, desto mer kan du påverka. Borgerliga EPP är den största gruppen av alla.
Troligen blir det ännu svajigare efter valet i juni, då extremhögern väntas gå starkt fram.
På tisdagens EPP-möte beslutade man att ge Skyttedal en formell reprimand. Hon får stanna i gruppen fram till valet, men inte uttala sig i gruppens namn, använda EPP:s talartid eller nyttja partigruppens resurser… till exempel för sin pågående valkampanj.
Skyttedal och Jan Emanuel kommer ju från olika politiska läger och har berättat att de tänkt vara med i olika partigrupper, hon i EPP och han troligen då i Socialdemokraternas S&D.
Vi ser nu att Skyttedal knappast är välkommen tillbaka till EPP om hon blir återvald den 9 juni.
Från EPP:s sida är inte nödvändigtvis en fråga om småsinthet mot en medlem som tänker fritt och annorlunda. Parlamentsgruppernas partipiskor har faktiskt sällan svingats brutalt, historiskt. Det har funnits utrymme att ”rösta med hjärtat”.
Men det beror på att de stora partigrupperna i mitten länge har haft en säker majoritet (tillsammans). I varje förhandling med en motpart har mittenpolitiker tryggt kunnat lova att leverera nödvändiga röster, och på så vis kunnat ställa krav före beslut.
Detta håller på att ändras. Maktbalansen i parlamentet är redan i gungning. Troligen blir det ännu svajigare efter valet i juni, då extremhögern väntas gå starkt fram.
Redan nu har EPP-gruppen, ibland smått desperat, tvingats jaga sin egen grupp för att ro hem ett viktigt beslut. Tomas Tobés migrationspaket, som togs i april, hängde på ett hår.
EPP kommer inte att ha råd med fristil i sin grupp framöver. Marginalerna krymper. Och Folklistans program gör det tydligt att här hittar EPP inte en lojal ledamot. Därför är Skyttedals chans att välkomnas tillbaka i gruppen i höst nära noll.
Detsamma gäller förstås för Jan Emanuel i S&D-gruppen.
Mindre grupper, däremot, avgör sällan utgången så där kan man kosta på sig att medlemmar röstar friare. Friast av alla är de politiska vildarna. Men de påverkar förstås ingenting alls. I parlamentet behöver du en majoritet med dig för att få din vilja igenom.
Väljs Skyttedal och Jan Emanuel in är det bland vildarna de hamnar – eller i någon av de högerextrema grupperna.
Ylva Nilsson är fristående kolumnist på Expressens ledarsida. Läs fler av hennes texter här.